Har Sverige blivit mänskligare? Kristdemokraternas valaffischer och valutskick påstår nämligen att de vill göra Sverige ”mänskligare”. Det illustreras med att Göran Hägglund söker ögonkontakt med gorillor, strutsar och buffeltjurar.

KD har suttit med i regeringen under de senaste fyra åren och har alltså format den politik som vi nu ser. Frågan inställer sig därför omgående – på vilket sätt har Sverige blivit mänskligare under de år KD har haft makten att påverka?

Beklämmande nog har det gått åt ett helt annat håll – Sverige har blivit omänskligare och kallare. KD har inte höjt sin röst mot alla de orättvisor som alliansens politik fört med sig! Varför har de inte kämpat emot att sjuka, arbetslösa och pensionärer nu skall betala mer i skatt på samma inkomster som dem som arbetar. Varför har de inte gått emot att sjuka tas ifrån sin sjukpenning trots att läkare intygar att de inte kan och orkar arbeta. Många funktionshindrade har under de senaste åren förlorat sina personliga assistenter utan att medmänsklighetens tillskyndare reagerat. A-kasseavgifterna har ändrats så att ex. en restauranganställd nu betalar 3-400 mer i A-kassa per månad än en högavlönad akademiker. Var finns den kristna etiken och moralen i att premiera dem som redan är rika, friska och har jobb? KD som är Sveriges nya högerparti, borde bekänna färg nu när Moderaterna blivit ’arbetarparti’. Robin Hood vänder sig säkert i sin grav, eller gråter han kanske i sin himmel!

Det verkar också ha gått KD helt förbi att Skapelsen lider av ett miljö- och klimathot som hotar dess existens. Det kräver mod och radikala åtgärder som att se till att bilismen minskar och kollektivtrafiken ökar! Istället vill KD framställa sig som bilismens vänner. Det var t ex. inte länge sen man lovade att sänka bensinskatten, något man numera talar tyst om. Naturen är i själva verket förlorare i alliansens och KD,s Sverige. Anslagen till biologisk mångfald har minskats drastiskt, och djurskyddsmyndigheten har lagts ned vilket lett till stora försämringar av djurtillsynen i hela landet. Medmänsklighet borde ju också vara att alltid behandla våra djur väl, och inte acceptera att t ex. grisar tvingas leva på 1 m2 betong i hela sitt korta liv, eller att höns och minkar lever i minimala burar, allt för att sänka priset på konsumenternas varor.

Det som KD tycks ha värnat mest om i regeringsställning är i själva verket ”Mammon”, den pengagud som styr världen. Inkomstskillnaderna har ökat och viljan att dela med sig i solidaritet med de svaga har blåst bort som ett löv om hösten. Nu under förment ”kristen” flagg, ett fikonlöv som velat dölja sanningen att den starkes rätt nu skall gälla.

Medmänsklighet saknas när sjuka fråntas sin ersättning, och när marknaden går före människan i vården. Mänsklighet saknas när arbetslösa tvingas lämna sina familjer för att söka arbete långt från hemmet, och när allt fler tvingas söka socialbidrag.

Kvar av KDs profil som de svagas vän är snart bara löftet om att under nästa mandatperiod införa rätten till avdrag för gåvor. Ju mer du tjänar desto mer skall du få tillbaka på skatten av det du skänkt. Den fattige skall med nya skatter bidra till den rikes gåvor.

Det borde krävas mer av ett parti som påstår sig ha en kristen värdegrund. Vi som läser Bibeln vet att den ger klart besked – Du kan inte tjäna två Gudar - du måste välja mellan Gud och Mammon - Kristdemokraterna har tyvärr valt fel. Rösta bort hyckleriet den 19 september!

Sverige har i dag en restriktiv alkoholpolitik som alla partier säger sig stå bakom. Men entusiasmen varierar. Bland regeringspartierna företrädare är det många som hellre ser en gradvis nedmontering av den.

Frågan om den restriktiva alkoholpolitiken avgörs inte så mycket av vad partierna säger, utan vad de gör. Det handlar om att stå upp för sin tro och övertygelse. Inte minst centern har drivit frågan om att tillåta gårdsförsäljning av alkohol, och därmed lämna den svenska modellen med Systembolagsmonopolet. Kommer kristdemokraterna, som bland allianspartierna hittills sagt sig stå bakom ett svenskt alkoholmonopol, att tvingas vika sig också i denna fråga?

Sverige har idag en alkoholpolitik som allt fler länder i Europa och övriga världen börjar se på med respekt. Inte minst inom EU är Sverige ett starkt föredöme, och det är glädjande att den svenska restriktiva linjen vinner alltmer gehör inom EU.

Forskningen ger starkt stöd för en restriktiv alkoholpolitik. Statligt detaljhandelsmonopol, begränsad tillgänglighet, åldersgränser, låga promillegränser för bilkörning, slumpvisa nykterhetstester i trafiken och behandling av alkoholmissbrukare är alla delar av den svenska restriktiva politiken, och också sådant som forskningen pekar ut som de mest verkningsfulla insatserna.

Samtidigt bedriver sedan en tid mäktiga politiska och ekonomiska intressen en hård lobbykampanj för att öka tillgängligheten av alkohol genom att ge svenska producenter en möjlighet att öppna egna butiker för försäljning av alkohol. Just nu utreds för andra gången frågan om s.k. gårdsförsäljning. I den här frågan finns dock inget svenskt lagom-alternativ. Antingen får privata producenter sälja alkohol direkt till konsumenter i vinstintresse, eller så får också de sälja via systembolaget.

Självklart är det viktigt att noga lyssna på både konsumenters och producenters intressen och synpunkter när det gäller servicen vid försäljning av alkohol. Mindre producenter som levererar närproducerat till en mindre lokal marknad måste givetvis få rimliga villkor. Men det måste ske inom ramen för den restriktiva alkoholpolitik och det detaljhandelsmonopol som gäller idag. Lokala producenter bör kunna ges bättre möjligheter att bedriva sin verksamhet, t.ex. genom provsmakning och möjligheter till beställning direkt på gården – men utan att det underminerar detaljhandelsmonopolet. Så kan en ansvarsfull alkoholpolitik kombineras med rimliga villkor för lokalproducenter.

Där går idag en viktig skiljelinje, mellan dem som sätter alkoholproducenternas intressen först, och dem som i likhet med oss kristna socialdemokrater sätter den sociala omsorgen och en restriktiv alkoholpolitik först. Uppenbart är att Susanne Andersson och centern står på den andra sidan. Frågan är var KD står idag, och inte minst, var kommer de att stå efter valet – om vi får en fortsatt alliansregering? Hittills har kristdemokraterna sagt att man inte tänker äventyra den restriktiva alkoholpolitiken genom att tillåta s.k. gårdsförsäljning. Men mycket tyder på att alkoholpolitiken är nästa hjärtefråga där KD kommer att bli överkört av sina allianskamrater.

Den utredning som nu sitter om gårdsförsäljning ska som av en händelse leverera sitt förslag först i oktober, efter valet. Men väljarna har rätt att få klara besked innan valet. Kommer KD att stå upp för den restriktiva alkoholpolitiken, eller kommer man att sälja ut den för att ge moderaterna och alkohollobbyn vad de vill ha? Det mesta talar för att KD inte kommer att kunna hindra en moderatledd regering från att göra just det.

Sedan den 1 september kan de flesta av oss rösta. Om du ännu inte bestämt dig för vad du ska rösta på, så kan jag ge dig ett bra tips: lägg din röst på Magdalena Andersson (M).

I snart fyra år har Magdalena och jag arbetat ihop. Allt började i oktober 2006. Jag hade aldrig tidigare haft någon kontakt med Magdalena, visste knappast vem hon var. Men så damp det ner ett mejl från henne, med en fråga om det fanns något hon kunde göra för mig. Jag hade nämligen precis varit utsatt för lögnaktigt mediedrev. Jag blev självklart rörd och tacksam – för just då var det få som hörde av sig. Stämningen som var då va ungefär som när någon mist en vän, man vet inte vad man ska göra och säga till den som är i sorg. Men Magdalena förstod, vågade höra av sig och visade mycket empati.

Vi träffades över en lunch och bestämde att jag skulle börja arbeta för henne i riksdagen. Sagt och gjort. I januari 2007 började jag som hennes politiska sekreterare. Och tillsammans har vi stött och blött budskap, artiklar och den gemensamma agendan: Moderaternas och Alliansens politik. Det har varit fyra lärorika, intensiva och inspirerande år. Det har också varit fyra års teamwork fyllt av vänskap, systerskap och också moderskap från henne under då jag har haft tunga stunder.

Sällan har jag träffat en politiker med så mycket engagemang, drivkraft och som jobbar så hårt. Tidiga mornar, sena kvällar och helger, ja i stort sätt alltid är Magdalena i arbete. Vilket också gör att vi som är i hennes närhet smittas av hennes entusiasm. Jag imponeras också över hennes kunnande och hur påläst hon alltid är och hur gärna hon delar med sig av det hon kan. Jag och många med mig förstår i ärlighetens namn inte alltid hur hon hinner och orkar. Men se det gör hon.

Av dessa anledningar, men också av att Magdalena ständigt och jämt har människan före systemet som drivkraft för ett bättre Sverige och ett bättre Småland.

Så ge riksdagsledamot Magdalena Andersson din röst! Det hade jag gjort om jag hade bott kvar i Småland.